Vasaru saru

I telefon tidigare idag

Jag: Gnäll-gnäll-gnäll. Skare vaaaaaaaa så här? Gnäll-gnäll-gnäll, det häääääänder ju inge!
Linda: (kvittrar) Var och en är ansvarig för sin egen lycka.
Jag: (tystnad) harkel...hrmph...

Alltså ibland känner man lite att man vill skrika att man faktiskt åker genom en tunnel eller att det är hörbarhet nolla for no particular reason.
Fast det gör man inte. Man garvar faktiskt och säger "Jaaaaaaaaa...jag VET".

Fast först säger man "Men va fan äre med dig din jävla häxa? Det där känns inte ett skit stöttande. Nu gnäller ja vilket är min fulla rätt och du är så vänlig och lyssnar tills jag behagar bli på bra humör igen dårå-käj?".

I love this girl. Helt enkelt!