Att ta riktning

För en tid sedan hade jag en extremt skitdålig dag.
En sån där dag då man är bräcklig och vek (hatar vek, hatar att vara svag).
En sån där dag då underläppen darrar oavbrutet och man ryggar för kramar (för en kram skulle få allt att brisera och det pallar man inte).

Hursom "åkte jag på" en kram jag inte hann med att parera och då var det kört. Tårarna plaskade nerför mina kinder, rösten darrade och jag blev bara så ful...Småögd med smink i hela ansiktet. När det värsta av denna ångestattacken lagt sig började vi prata om vad som egentligen var problemet.

Mr Rationell personifierad hostade ur sig frågan om vad jag ville.

-Vad skulle du behöva i ditt liv? Om du fick bestämma? Vad vill du?
-Men va äre för jävla fråga? Det är ju massor med saker...
-Ja det är det säkert men säg nåt eller dra igång och rabbla. Vad vill du ha?

Tystnad

-Jag vill klippa mig och färga håret...

Ibland tappar man fokus bara.