Under frånvaron

I måndags dog jag (men idag återuppstod jag- Ibland har man tur).

Nu är jag relativt kurant (minus 12 nysningar per tionde minut) men nu åker lillan på´t istället- Fuck!
Jag hade varit hemma klart nu...trodde jag.
I måndags började dagen rätt bra faktiskt. Låtsades inte om nära förestående virusattack och det var väl dagens första misstag. Man ska lyssna på kropp, hjärta och magkänsla vet ni väl.
Sen barkade det...

Mitt lås till ytterdörren har gett upp för länge sen (går inte ens att få in nyckeln ordentligt- så därför används numera endast sjutillhållarlås i väntan på fungerande annat lås).
I måndags lyckades jag dock av gammal vana och av bara farten, låsa det gamla uttjänta låset. Bara sådär. Jag blev mäkta förvånad över tilltaget och tänkte lite såhär: Men oj att det där funka. Sedan kunde jag inte låsa upp igen. Motstod en impuls att fota in hela jävla ytterdörren och gick sen till dagis med mitt barn. Mitt insektsbitna barn kan jag tillägga. Hon har fått otäcka bett under dagis alla skogsutflykter varav ett på halsen utvecklats lite oroväckande- med en röd ring runt, föränderlig, ökande rodnad. *Mamma får fästing och borrelia-panik vilket vid två tillfällen tagits upp med sjukvårdsupplysningen*

Vid lämning:

Jag: Kan ni hålla lite koll på hennes bett på halsen, om hon börjar riva sig och så idag?
Dagisfröken: Men nu har hon ju en ring runt bettet i pannan också
Jag: Men Gud... det har jag inte ens sett, det ändras hela tiden runt de där betten.
Dagisfröken: Det kan vara ringorm. Du får kolla upp det. Så hon inte smittar.
Jag: Men det här ju insektsbett...inte ringorm. (Mig veteligen smittar inte insektsbett)
Dagisfröken: Ja men kolla upp det och kom tillbaka sen. Bara så det inte smittar.
Jag: Grrrr...

Får en tid för min dotter då jag kört isfrostad röst mot rädd vårdcentralstant samtidigt som en vild och galen åkgräsklippare (med förare) far som ett jehu över området jag och K går på så jag knappt hör tanten i telefon och då väljer K att i just detta läge springa och snubbla över en rotjävel. Slår således upp sin armbåge och börjar gallskrika ehuru modern ignorerar strilande svett längs egen ryggrad och på nåt underligt sätt tar kontroll över situationen. Beats me how!

I tell ya people, då tanten frågade om jag tyckte "det var nödvändigt" att få betten undersökta idag så fanns det ju en tid om 20 minuter. "Skulle jag känna mig lugnare då"? Svar ja.
"Då skriver jag upp er" sa veka rädda tanten (som tydligen bara delar ut tider om man känner att det är nödvändigt och en tid skulle generera i att man skulle känna sig lugnare)

Hem och luncha hos mor efter läkarbesöket- nej troligtvis inte fästingbett men håll lite koll ordinerade trevlig doktor. Jag somnar med liten trots min hosta från helvetet. Ringer ånyo min hyresvärd efter powernap.

-Är mitt lås fixat? (Numera Oscarsnominerad för isfrost-rösten är jag, naturligtvis...)
-Ja
-Så bra

Mormor tar hand om liten och jag går hem och överdoserar Ipren och annat smått och gott. (Inget rusframkallande tyvärr, bara förkylnigspreparat- FAN! Jag knarkar alldeles för lite)

Tisdag:
Same shit.. eller nä...inte utelåst och inte vårdcentral. Bara däckad i soffa med film och Facebook

Onsdag:
Däckad med Film och Facebook och hyggligt rastlösa ben. Snart uppe igen tror ja. Det brukar betyda det.

Onsdagkväll:
Definitivt frisk (då jag dööör om jag inte får gå ut härifrån , ut från denna gudsförgätna sunkiga lilla tvårummare). Vem har stökat till nå så gruvligt under dessa sjukdagar?! Den skulle jag vilja ta i örat!
Hårt.
Eller skalpera till och med för sånt beteende är fan inte okej. Gå hem till folk som knappt orkar stå och bara gå loss, DET är fan ondska.

Saker jag och dotter hamnat i konflikt om ikväll:

1)Med en kladdig godisklubba smetar man inte in undersidan av sina fötter
2)Man åker inte skridskor som Pippi på sina dvd-filmer för då kan man inte titta på dem sen
3)Man börjar inte snora när mamma snart är frisk för då blir mamma pissed off

Dagens roligaste på Fejjan: En full hiss luktar annorlunda för dvärgar.

Å så bjuder jag på lite gåshud med skämsstatus som slår i botten. En liten musikvideo från 1985. Bel Air-brudarna. Jag tyckte de var skitsnygga...! Jag sket i att de var tondöva för de hade så fina kjolar och dansade så tufft. Jag fattar inte att de inte vann.