När man har övertaget

I lördags morse fick jag ett mail från Hunken
Jag kände segerns sötma och ansåg att jag vunnit vårt battle (den berömda katt- och råttaleken) då jag struntade i att svara. Jag har ju bestämt att vi aldrig mer ska prata då det bara kajkar ur varenda gång och det har gått bra i ett par veckor faktiskt. Tills nu...
För sen blev det kväll och under alkoholens influenser ansåg jag tydligen att det var en skitbra idé att smsa till Hunken.
4 ggr.
Då jag under förmiddagen dagen därpå pratade med en god vän i Hunkens hemstad skrädde han inte orden direkt gällande vad han ansåg om mitt klantighetstilltag.

-Men du ÄR ju så kass. Gumman förfan, nu leder ju han...
-Mmm ja vet...fast nu ska ja aldrig mer messa honom på riktigt...Och det hade kunnat varit värre vettu. Jag hade ju kunnat ringt. DET hade varit jobbigt!

Går igenom samtalslistorna och upptäcker till min fasa att Hunken givetvis har blivit uppringd vid ettiden på natten...säkert i samma veva som vakten på Harrys föreslog att jag skulle gå hem...

Mvh Fröken Sopa.

Vickie 0- Hunken 23...typ