SJ gamle vän

Jag och Mini-Damp tog en tur till Centralen idag. Hur kan det vara ett projekt att köpa en fucking djävla tågbiljett när man har barn?

-Mammamamma titta va ja gjorde när du tittade bort en sekund:
Jag satt här på bänken och slet loss hela innanmätet i cykelhjälmen och skruvade och fixade med hjälmen bara för ja är skitjobbig och när jag tröttnade på det stoppade jag ner mina händer i blomjorden i krukan här bredvid och sen börja ja gröpa mig i munnen med mina jordiga fingrar.
Jag är så söt!
såg hon ut att tänka*Tuggar fradga som fan*

Jag köpte min hemresebiljett av Rasmus (tror jag) La inte märke till namnskylten förrän det var dags att gå och då kastade jag bara ett snabbt öga och blev då varse att jag antagligen behöver läsglasögon vid en ringa ålder av 36...blurrig djävla text på de där skyltarna.

Rasmus hade handen bandagerad med nån sån där "skenstödstrumpa" (säkert vurpat på cykel på fyllan tror ja) Han var lite laidback och avslappnad och lite söt. Eller jag vet inte. Det känns inte som det är så noga med någonting längre. Skit i urskiljning och krav- bekräfta mig bara.
Undrar hur gammal han är. Född -84 är minimum.
Eller njaaee...beror väl på hur packad man är kanske...*skrattar ondskefullt och tantaktigt*
Well. Rasmus och jag hade kunnat gått på en dejt om han bara frågat men det gjorde han inte.
Fast vi körde den där goa gláa Heeeejdååååå-sockersliskhälsningen ni vet. DET är flört på hög nivå.Det kanske blir han och jag. Den som lever får se.

Under en diskussion på MSN tidigare idag (med en vän , inte med Rasmus, bara för att förtydliga- hur hade det sett ut, "Hej jag vill ha en biljett den 3 augusti, Halmstad- Örebro, har du Facebook? Och MSN? Är vi ihop nu Rasmus, eller va du nu hette, tanten ser ju så dåligt)
konstaterade vi att förhållanden är knepiga grejer och inget man gärna ger sig i kast med.
Ever again.
Vi är för rastlösa, för kräsna och har för lätt att bli uttråkade. Sen kommer man ändå i slutändan bara bli en av de där "förhållandetyperna" som längtar ut ur relationen och som sedan antagligen gör slag i saken och snear sig ur den också.
Jojo! Man kan ju en del om livet och dess krumsprång.

*Bittrar med neddragna mungipor-Nästa hånglande hålla-handen-människor jag ser ska ja sparka in både pannben och tandrad på*