Betraktelser från vagn 12

Klockan 19.22

I min handväska:

• Solglasögon (ohyggligt oanvända denna grå vecka så varför ha dem nära till hands liksom? Kvällstid under tågåkande? Packar amatörmässigt? Eeh? Aa!)
• Pepparmix (pappan skulle köpa svartpeppar men köpte fel. Då människan vägrar använda världens bästa alltiallokrydda skickade han helt sonika med mig den hem. Och därför huserar denna nu i min handväska tillsammans med) (Va blev det där för parentes?)
• Twixpapper
• Pocket
• Tuggummi
• Hemnycklar. Hoppas jag. *Panikar och svettas ymnigt på överläppen. Pjoooo...de var med*
• Apelsinfestis. Fast jag inte är bakis

Skrattar åt Annika Lantz bok 9 ½ månad. Får stålsätta mig för att inte bryta ihop fullständigt av skratt på sidan 58 angående microlax.

"...Microlax är ett mikrolavemang vid tillfällig förstoppning. Du ska vrida av förslutningen, fukta spetsen med en droppe av tubens innehåll, sen föra in hela tubspetsen i ändtarmsöppningen, tömma tuben fullständigt och sen dra ut tuben medan den fortfarande är ihopklämd. Ändå står det under Trafikvarning: Ej relevant. Hur kan det vara ej relevant? Jag skulle inte vilja möta en förare som försöker sig på den här proceduren samtidigt som han försöker köra om i 90 km/tim"

De små söta stockholmskillarna mittemot mig sover. Jag skrattar tyst för att inte väcka dem. Undrar hur gamla de är...15-16-17?

Jag är jättekissinödig men vill inte gå på toa. Hatar tågtoa. Luktar illa och kränger och djävlas och ohygieniskt ALLTID. Undrar om jag kan hålla mig hela vägen hem...Näe...troligtvis inte för sen ska ja släpa min nätta packning på ca 220 kg och då vill man inte ha sprängfylld blåsa. Vill be tågvärdinnan om en fleecefilt- kallt som satan- och kanske ett glas vitt men det är väl antagligen inte en service som tillhandahålls. Fucking SJ. Biljetterna är ju svindyra...

Den ena lill-killen är verkligen jättesöt. Pratar kaxig stockholmska. Undrar om det skulle anses som högst opassligt om jag föreslog ett litet hångel eller sked. Bara i syfte att få upp värmen. Ska man behöva göra åkarbrasa härinne? VAVAVA?

Jag åker oerhörd känslomässig bergochdalbana. Tänker på mitt och min dotters farväl på perrongen. Hur hon satt i famnen hos sin far och storgråtande sträckte armarna mot mitt fönster. Jag hörde henne skrika MAAAMMA, STAAAANNAAAAA, JA VILL HA EN KRAM TILL! Jag såg hennes pappa bita sig i läppen precis som jag och sen gick tåget. Och jag grät. Tills pappan messade att mutor är världens bästa uppfinning. En glass och ett kort på en katt från Pressbyrån hade stillat liten och jag behövde inte oroa mig. Då grät jag för att allt var väl igen.

Igårkväll låg jag i hunkens soffa och kollade den skitdåliga filmen Baksmällan. När jag inte betraktade honom. Jag är nog den enda i världen som tycker att halländska är fint. Jag skrattade visserligen åt honom och sa att han var lite galen och att vår SMS-konversation det sista dygnet varit rätt tokig. Fast på ett bra sätt.

-Du är lite störd du, sa jag och rufsade honom i håret.
-"Vaddå stöööd- ja ä smat ju"
-StöRd och smaRt heter det, sa ja. Med R!
-Du pratar konstigt, sa han. Det är lättare att förstå norska...

Ikväll ligger jag i en garanterat hunkfri soffa. Hemma. Själv. Bloggar av mig. Känner vemod fast ler, gråter och saknar. Allt och alla. Och försöker landa. I nu...tror jag. What a kombo!

Och sen undrar jag varför inte Linda hör av sig (Man får inte dissa! Du vet vad vi tycker om att bli dissade!) Herregud, vi sa ju hejdå vid lunch och har bara hörts sporadiskt ett par gånger via sms under tågresan- en separationsångest utav guds nåde vill jag lova!

Sen undrar jag vem som ska betala min mobilräkning nästa månad. Misstänker att summan inte kommer vara så blygsam. Frivillig? NÅN? HALLÅÅÅ? (Snåldjävlar!)