Jag återkommer

Alltså det har varit lite mycket nu. Bloggen får stå tillbaka då tankarna löper fullständigt amok. Tur för er kan ja säga. Det verkar inte klokt någonting. Går liksom inte att sätta på pränt.

Jag ska bli en god mor med start nu som inte blir arg när barn klättrar och ramlar och skrapar upp hela sidan och inte slutar gråta förrän det gått två timmar. Jag blir inte heller arg då barn tar ett chips på morgonen och tycker att hon bara ska ge fan i det fast det är jag som glömt ställa undan påsen. För en sån mamma är jag inte. Från och med nu.

Min hunk (nääe...inte min dårå men typ så) fyllde år igår. Jag pratade med honom på lördagnatten. Oklart om vad. Eller nä, ja vet va vi sa på ett ungefär men minns inte om vi kom fram till nåt. Nån lösning liksom. Nån plan. Jag har skitmycket medaljer i lucka och tycker att man borde få göra utandningsprov innan man blir betrodd med mobil eller chatkonversation. Men det gör inget. Det löööser sig.

Ångesten är som vanligt fet på måndagar. Inte pga alkoholintag och blurriga minnesbilder bara utan mer för att jag inte vet. Jag vet ingenting! Tänk mål! Vad vill jag???!! Det är ju bara och önska, hur svårt kan det vara? Vad är hemligheten liksom? Nu är det dags att börja spela spelet "Mitt liv". Jag sätter reglerna (och ställer frågorna samt ger svaren) så det kan rimligtvis inte bli fel.

Ikväll är tanken att jag ska blogga om hyllan från helvetet. Nu back to The office och köra så det ryker. FOKUS!

Det är en ny era mina vänner. Life is a highway och ut med det gamla och in med det nya...och in med tvätten i tumlaren så vi har lite underkläder att sätta på oss igen...aa...eller alltså vi bär ju underkläder nu också...fattar ni väl!