Den som söker skall finna

Ni som, liksom jag, legat sömnlösa pga min borttappade jeanskjol:
Misströsta icke!
Kjolen äro återfunnen- prisa Gud!

Jag kan möjligtvis ha varit något kort i tonen mot Ks far imorse när kjolen ånyo kom på tal.

Jag: Har du hittat min kjol?
Han: Nääe, den är inte här
Jag: Är du helt säker? (Människan är inget unikum vad det gäller att hitta borttappade hur stavas det? Googlar sen om jag orkar sakeroch ses alltsomoftast stå handfallen även på direkt hänvisning om var något ligger "dääääär på stolen-näääe-jooo-näääe-men allvarligt ser du den inte-jaha på DEN stolen-suck)

Irriterad krafsade jag för tusende gången i botten på den gigantiska reseryggsäcken muttrandes något om "att det är väl ändå märkligt" och "du får helt enkelt leta lite noggrannare för du har väl i vanlig ordning i ditt förvirrade tillstånd lagt undan den och säkert hivat in den i din garderob" och då jag hävt ur mig dessa lite nedlåtande haranger fiskar jag till min stora förvåning upp den saknade klädtrasan från botten på ryggsäcken. Hur jag har kunnat missa den är för mig en gåta. Varje gång jag grävt i ryggsäcken har jafg trott att den är botten på ryggsäcken liksom.

Jag: Fast den var här
Han: Ja men va bra

Ks pappa är rätt ödmjuk. Egentligen. Om man tänker efter. Som bara lät detta bero.

Jag har tjatat ihjäl honom om Ks skiva med djursånger som var spårlöst försvunnen för ett tag sen också. Jag ifrågasatte under en eller två månader hur skivan bara kunde försvinna då den bara legat i hans bil men den fanns hursomhelst inte någonstans. Inte en enda gång tappade han humöret på mitt ältande om vart skivan tagit vägen och hade han verkligen tittat i handskfacket och i den där mittengrejen mellan framsätena? Och så en vacker dag hittade jag skivan. Bakom Ks leksaksspis i hennes rum. Ska börja dammsuga bakom den lite oftare. Från och med sen.