Bekräftad

Jag blev uppraggad av en superattraktiv kille igår. Jag stod och låste upp min cykel efter att ha lämnat av liten räka på dagis när han dök upp.

Eller kille förresten...mera man...eller karlakarl snarare...eller gubbe kanske om man ska vara ärlig.
Han frågade om ja bodde själv. Nej sa ja och log sött och förföriskt (säkert!).
-Synd sa han annars kunde vi träffas.
-HAHA, sa ja (inte helt hjärtligt skratt) du är lite tokig du!
-Du är fin, vräker fanskapet ur sig och så klappade han till mig på rumpan.

I feel so used...*snyftar dramatiskt*

Nu har jag honom på hjärnan. Den kanske inte helt nyktra mannen eller gubben på ca 65+ med härligt nikotingula/bruna tänder. En smutskropppsluktande man med grått flottigt hår och med ett självförtroende så man baxnar ("synd att jag inte bodde själv annars kunde vi ses") är precis va ja vill ha...Jag kanske skulle ha hånglat upp honom...*ångrar mig* buuuuäää *hulk*