onsdag 3 juni 2009

Den där humlan


Det finns så många uttryck för bakisångest.

För en tid sedan hade ja en grym bakisdag och när jag har bakisdag får jag problem med känslomässiga saker och ångestladdar för allt.
Eftermiddag:
En humla kämpade för sitt liv på mitt sovrumsgolv och jag hade det svårt, people!
Mina vänner jag delger er här och nu: Jag stod handfallen med gråten i halsen!
Jag blåste på honom och petade på honom med Ks Simsalabinpinne men det hände ingenting...direkt. Och sen glömde jag bort honom en stund (japp, I´m going to hell)

Messar ett hysteriskt SMS *överdriver* till Gorgeoushandsomeguy då jag har tittat till humlan ånyo och funnit att han krälar slött när ja petar på honom med simsalabimpinnen.
18.02
"Jag har en halvdöd humla på mitt sovrumsgolv.
Måste jag slå ihjäl den?
Kan jag kasta ut den genom fönstret bara?
Är det ondska att inte döda när den lider?
Alla ben intakta men den kryper slött.
Kan det vara stroke"?
Inget svar

Messar igen:
19.33

"Humlan är död nu. Den självdog.
Jag skulle kunna börja gråta. (Jag är lite känslig när jag är bakis aka inte riktigt riktig i skallen)
JAG TYCKER JÄTTESYND OM DEN"!

Svar
20.15
"Hej, har suttit och kört bil så jag kunde inte svara. Annars hade jag givetvis givit mycket kompetenta råd gällande hur man hanterar humlor som är på väg till andra sidan och inte kommer finnas bland oss längre. Vi behöver inte gå in på detta nu då dock då det är fult att tala illa om de döda, men i korthet kan ja nämna att det humanaste hade varit ett rör alvedon, en sax och dubbelhäftande tejp"...

För mig låter det som att killen kan leva utan humlor. På nåt sätt.
Jag kan leva utan humlor också, eller kunde... när jag var...uuhum...ung...och jag och min kompis fångade humlor i glas.
Vi fångade dem med hjälp av två glas, gjorde dem dizzy (genom att skaka glasen) och dunkade sedan ner ett glas inkl. humla i bordet. Sen snurrade vi glaset som faan mot bordsskivan och lyfte sen glaset yttepyttelite för att sedan snäppa ner det snabbt mot bordet igen och i detta klippa vingarna av dem...
*Biktar mig: Förlåt GUUUD/och alla humlor*

Vi tyckte att humlor var fina och mysiga och vi ville...eeeh...samla på dem...men de dog...utan vingar... i GB-glasslådor med gräs och sockerbitar...just didn´t like it..It seems...
Förlåt förlåt alla humlor!

Jag vet idag att humlor står för att man ska trotsa alla förutfattade meningar. Om en humla kommer i ens väg så har man bara fördelar och ska använda sig av dem. Ett möte med en humla står för att allt är möjligt då humlan enligt alla aerodynamiska beräkningar inte borde kunna flyga...Fast va fan betyder det när de krälar över golvet och bara säger ett trött bzz? Det är ju DET man undrar. I mitt nästa liv ska ja bli humla, skön och mysig liksom.
Men jag ska akta mig för Gorgeoushandsomeguy´s avlivningsattiraljer och såna som MIG.

1 kommentar:

  1. Hei,dette er morsomt,rett og slett.Jeg er en godt voksen kvinne,norsk.Men vi har humler i norge også!:)Jeg har alltid hatt litt redsel for stikkende insekter,og humler også.
    Så plutselig forandret det seg, mitt forhold til i allefall humler!
    En humle viser seg for meg, når jeg står foran utfordringer,litt større enn vanlig i min hverdag
    Første gang for to år siden stod den plutselig på en stolrygg i stuen.Et kjempestort eksemplar!
    Jeg ble merkelig nok ikke redd.Bar henne forsiktig ut på en avis.
    Det gikk veldig bra med mitt "prosjekt" den gang!
    I fjor vår våknet,en morgen og der stod en humle ,like stor som den forrige år, på min sovepute ca 15 cm fra mitt ansikt.Jeg beveget meg for å finne noe å bære den ut på,og da forsvant den helt lydløst...!
    Nå i vår kom der en humle flygende i rommet jeg stod i, og forsvant også av seg selv utigjen.
    En jeg kjenner sier at besøk av humle betyr godt nytt!Det kan jeg bekrefte ,foreløpig har det hendt meg tre ganger!

    SvaraRadera