Boll-Kalle

Idag var jag på prommis i skön vårsol i för varm jacka. Ta gärna en fleecemunkis när det är 100 grader varmt...

(Congrats, you´re still in the running of becoming a perfectly fucked up moron)

Vid tennisbanorna på Ladugårdsängen ropar en kille från planen:

-Hej, ursäkta! Har du lust att kasta in en boll som ligger där borta i gräset?

-Självklart, säger jag

Sen fick jag prestationsångest och ville börja gråta.

"Herregud vad har jag gett mig in på" tänkte jag. Jag såg mig själv kasta ett töntigt tjejkast som skulle ta rätt i staketet och jag skulle få göra om 3-4 gånger och stå helt svettig i fleece och flämta fram:

-Nääe...ja får väl helt enkelt komma in med bollen istället och överräcka den direkt i handen. Killen skulle titta medlidsamt på mig och sedan säga:

-Jadu, det verkar inte bättre...

Fast det gick bra. På första försöket. Man kanske skulle bli Boll-Kalle då.

Ks pappa (innebandylegendar) tycker att jag är en totalsopa på bollar och skrattade sig till kramp då K var liten och jag inte ens kunde rulla en boll till henne sittandes på golvet utan att få snepek.

Otaliga gånger har han skickat på "du är en idiot-blicken" då det skulle bollas med flaskor och nappar och allt vare va

Jag: Har du sett nappen?

Han: Ja här! Catch!

Jag: (med nåt vilt och panikartat i blicken) Nejnej men guuuud!Kasta inte *fumla, fibbla med, tappa*

AMENVADDÅRO! Hålla i spädis och fånga napp som viner genom luften...nätack!

Don´t get me started on minigolf då! Och de förbannade innebandybollarna. Små bollar är djävulens påfund.Tacka vet jag en stor fet och svulstig volleyboll. Det är grejer det.

Idag längtade jag tillbaka till Halmstad och volleybollplanerna vid studentbostäderna. Nice sandplaner. Va gött det va!

Saknar!