Idag har vi varit på shoppingtur. Kläder till liten på inköpslistan.
Älskar barnklädesshopping men gnisslar alltsomoftast tänder då jag inser att barnkläderna inte finns i min storlek. FATTA hur mycket coolt det finns som JAG vill ha.
(Hej hej tant på Kapp-Ahl, de har utsvängda jeansen med paljett, finns de i size zero..hrrmm..eller annan vuxenstorlek, jag har så kraftiga vader...)
När vi entrar H&M rusar K fram till rulltrappan men stannar lydigt då mamma gurglar ur sig ett av de välbekanta gutturala lätena dottern numera hör ca tretton-fjorton ggr i timmen.
Jag: (väser fram med sammanpressade tänder) "Nej! Du åker
inte upp i rulltrappan för då blir det vagnen". (Gud ja har börjat straffdeala med vagnen, va ä det?!!)
K tittar på mig, tittar på rulltrappan och snabbare än ljuset har hon tryckt på nödstopp.
Sedärja.
"Va gör du", fräser ja. Jag trycker febrilt på nödstopp i tron att rulltrappan ska gå igång.
(Inge logik ja veeet och jag vill också ta tillfället i akt och meddela att under mitt svartfärgade hår är ja INTE blond- ja
panikade for gods sake, häng inte upp er på det).
Vänder mig till tant bakom som ska ta rulltrappan upp eller snarare gå rulltrappan upp.
-Hur får man igång den här igen då? säger ja och ler lite (Det där psykopatskadade I´m losing it-leendet ni som är föräldrar känner till såväl)
Hon höjer ett välplockat ögonbryn (gud, ja måste verkligen ta mig an mina ögonbryn
igen)
-Jaaa du, inte vet ja, du tryckte ju på nödstopp *snörpmun i kombination med en nedlåtande blick*
Jag: AMÄ!! Det var ju inte jag, det var ju hon som tryckte först!! (Pekar utan o blinka på dotter med djävulshorn).
Herregud! Back to the mellanstadie. VARFÖR kände jag ett behov av att rentvå mig inför henne? Det är nåt med fördömande tanter tror ja. Strul med min egen relation till mamma eller pappa säkert. (
Stämpel i journal- Freud rest his case)Inköp av box till mamma på den lilla spritbutiken.
K drar ett mantra hela tiden där inne:
"Här inne luktar det inte gott" varvas med "Det luktar illa här-det luktar vin..."
Ks pappa har vid nåt tillfälle suckat trött i telefon då jag delgett Ks vinkommentarer, "Här kan man köpa vin", "Nu ska vi köpa vin", "Nu ska JAG köpa vin", "Idag köper vi
inte vin" etc.
Ks pappa: Men du får ju sluta ta med henne till Bolaget, det där går ju inte...
Kanske är så. Låter ju rätt alkat. Ja trodde ja gjorde nåt bra som inte gjorde nån hemlighet av vindrickandet men måndag till torsdag får jag väl helt sonika smygsupa.
Pizzainköp.
-Hejhej skriker K glatt då vi kommer in på en av stadens pizzerior, den med den tjurigaste personalen ever. De ler aldrig och hatar nog sitt jobb allihopa där. Idag var dessutom pizzabottnarna tjocka så det var väl nån PRAO som gått loss förstås.
"En Hawaii", säger ja och får en mördande blick av min dotter.
-JA VILL INTE HA BANJO JA VILL HA PISSA (say after me unge: uttalas pittsa- pissa är nåt annat)
-Hawaii är en pizza älskling
K blänger misstroget på mig och säger:
-Min pappa kommer snart.
Som mamma är man bara värd skit *grottar in mig i offerkofta, känner mig oälskad och skriver över vårdnaden på pappsen*
Delar vid hemkomsten systerligt på de två ananasskivor som pryder en Hawaii. Trycker i mig min skiva fort som faan för ja vet va som komma skall.
-Mamma..ja vill ha mer ananas.
-Nej du fick en och jag fick en. (Var glad att du fick
en överhuvudtaget unge, me love ananas men mamma GER den här till dig)
Nattning av liten relativt smärtfritt.
Konstaterar att vi har haft en underbar eftermiddag och ett skönt kvällsmys, då dotter väl somnat.
I bloggen är ja rätt duktig på att hålla en sugig ton vad det gäller "ensamma mamman grejer", ja vet det. Fast det är förstås bara en sida av verkligheten som delges, och det rosenskimrande känns inte lika skrivamaterial på nåt sätt, konstigt va´?
Jag är rätt duktig på att gnälla överlag fast oftast är det med glimten i ögat.
Eller oftast vet ja inte förresten...ibland...alltså...nu vet ja inte men nu blev det nå biktstol av hela alltet. Äsch, det jag vill säga är att ja gillar mitt liv rätt mycket faktiskt. Nästan varje dag.
Å så en klyscha. Efter regn kommer solsken. Idag har det fan inte regnat ett skit!
Jag säger som vi brukar in da Blogworld.
Det är MIN blogg, ja skriver VA ja vill och ni är så vänliga och tar det. Så slipper vi tjafs menar ja.
Nu tycker ja att vi alla brister ut i ett HA en superskön välförtjänt barnledig helg du fantastiska människa! Eller?
Men skriv nåt då folks!
Huuur mycket läsare som helst (näe, inte Blondinbellaantal förstås men getting there)
och inte ett ljud. Responsa. No censur här!
Kramen lovers and others