Beware of Anna Skipper

Min Bo Kaspers-skiva är borta. Jag var verkligen "in a Bo Kaspers mood" så nu känns det ju rätt pissigt. Frågan är om det överhuvudtaget går att betala räkningaran nu när jag inte har den bakgrundsmusik ja planerat.

Jag har ätit två Top Hat. Jag och K köpte varsin glass igår som vi skulle ha på kvällsmys till våra feberkroppar (fast ja har ingen feber men ja låtsas det så det ska vara motiverat med glassfrossa) men sen glömdes de bort. Eftersom K är hos mormor nu tyckte jag att det var motiverat att sätta i mig bägge glassarna i äkta bulimisk anda och nu lär ja väl ska köpa en ny till henne då jag åker och handlar. Det går liksom inte att låtsas som ingenting i eftermiddag när liten säger jag vill ha min glass.

Det känns inte som så himla längesen när man kunde äta allt möjligt framför ögonen på henne utan att behöva dela med sig. Nu hör hon från ett annat rum då jag stoppar nåt i munnen.
Fast igår smygåt jag nötcreme bakom ryggen på henne när hon satt i vagnen.
Kommer ni ihåg nötcreme? Vad gott det är!!
Jag hade en kompis som var jätteduktig på att snatta nötcreme när vi var små och sen satt vi bakom hennes mormors cykelskjul och åt nötcreme tills vi nästan kräktes. Eller om hon snattade pengar av sin mormor till nötcreme kanske? Äh..ja minns inte.

Men det här sockerbehovet jag har kan kännas lätt oroväckande...
Det har suttit i ett par dar.
Livrädd att Anna Skipper ska rusa in i lägenheten och visa bild på hur sjukligt fet jag kommer vara om 2 veckor och köra nån diabildsserie på K där hon är iklädd baddräkt och ser ut som nån miniatyr-Buddha.
-Nej det blir inge glass lilla fröken. Du kan inte få nån för det kom en otäck tant och kastade allt gott vi hade i soptunnan. Men lite ruccola kanske skulle smaka.