Hello Kitty

Nu LÄR ja ha slagit nån form av rekord men jag är inte säker.
Jag skulle klocka mig när ja börja äta min kebab men glömde kolla vilken tid jag började. Sluttiden kan ni få iallafall: 14.18. Den ni!
Inte många som skulle klara.
Nu sitter ja här mätt och förvånansvärt attraktiv (skulle nog gemene man tycka) med kebabsås i hela ansiktet och undrar varför jag inte har nån pojkvän eller ens nån liten älskare.
Torftigt liv.

Jag har dock inneboende men de ska väck. De retar gallfeber på mig.
Det är X antal tomtenissar och något enstaka troll som huserar i min boning och de bara sabbar.

Minns ni den röda Hello Kitty strumpan?
Den som försvann?
Den återfanns under sängen kort tid efter mitt desperata VARFÖR-vrål ut i cyberspace för att sen försvinna ånyo. (Tack förresten kära läsare för alla stöttande mail i vår svåra stund, oerhört värdefullt att ni fanns då allt brast, det finns fler strumpor ja veeet men det var ju ändå en tuff förlust)

Man står ju hänförd och alldeles perplex då dessa övernaturliga saker inträffar, inte sant?
Igår hittar ja den lilla strumprackarn på bänken nere i tvättstugan. Vilket bus! You guys tomtenissar! De här nissarna vet minsann hur de ska få en stressad ensamstående mor att nästan tappa både vett och sans.

Förskräckelsen har ingen ände. Då jag kommer ner till tvättstugan idag för att skicka in ytterligare smutsbyk i en maskin upptäcker jag att nån liten tomtenisse helt sonika lyft ur tvättmedlet ur påsen. Jag står utan. Detta måste ju ha varit ett ögonblicksverk men man kan ju tycka att det är lite onödigt. Tomtedjäveln ser ju förstås att jag är på väg till tvättstugan med min IKEA-påse och blixtsnabbt norpar han det bara för att sabba. I couldn´t see it coming.

Jag är så naiv, tror alla om gott men straffas lite väl hårt kan ja tycka. Det börjar bli ohållbart. Bör kanske kontakta nån exorcist. Driva ut dessa förbannade avarter.
Jag säger som vi brukar i min vänninekrets:

-Det är så himla jobbigt, va hade du gjort om du vore ja?
(Väninna svarar:) Ja men ja förstår det gumman. Nä ja vet inte hörru. Va faan gör man?

Hobbypsykologer är vi allihopa.