Återberätta

Jag har en vän som är kung på att berätta små anekdoter ur sitt liv. Jag skrattar så jag gråter när han drar igång. Den här dråpliga situationen (aka väskincidenten) han hamnade i delgavs en kväll på FB-chaten och jag förundras att min dotter inte vaknade då jag skrekskrattade. GRYMME!

Han lovade mig att delge historien i sin (och hans vapendragares) blogg som ett sista avslutande inlägg, ett sätta punkt då de här tomtarna dessvärre avslutat sitt bloggande. Tyvärr backade han senare och bröt sitt skriftliga löfte till mig då han menar att man endast bloggar bitter och han befann sig i ett harmoniskt tillstånd.

*Jag sörjer hårt iklädd hatt med sorgflor men life goes on ändå av nån konstig outgrundlig anledning.*

Storyn som jag minns den:

Seba kommer till en flygplats efter en resa och stör sig å det gruvligaste på de göteborgarna som befann sig i hans omedelbara närhet. Han känner av hela sitt hjärta att alla göteborgare är korttänkta, pratar puckat, och tar sig själva på för stort allvar som "goa gubbar" och provoceras därför oerhört av och stör sig på dessa som "hörs över hela flygplatsen" som han uttrycker sig.

Parentes: Börjar jag dejta en göteborgare ska han plockaa bort mig från FB har han sagt...ni inser allvaret ...väl?

Sebas väska kommer åkande på rullbandet och han kliver fram för att hämta den men

blir då brutalt omkullkastad, typ ett nacksving!

Det göteborgsmiffo som utför handlingen skriker:

"Du ska inte knö dig!"

Och Sebas väska förvinner iväg för ytterligare ett ärevarv på bandet. Den omkullkastade, numera oxtokiga, stackars Seba far upp som ett skott och ifrågasätter den psykiska hälsan på göteborgsotäckingen.

"Jag skrek i ansiktet på hans polare att om han var idiotens ledsagare gjorde han ett djävligt dåligt jobb.

Jag hade skitont i axeln flera dagar men jag fick iallfall min hämnd genom att gå upp i hans ryggtavla och oavbrutet väsa i hans öra "DU SKA INTE KNÖ DIG DU SKA INTE KNÖ DIG" i 20 minuter. Allvarligt, va vare för fel på honom???!!

Jag torkade mina tårar och lovade dyrt och heligt att en göteborgare aldrig skulle komma mig nära. Jag delar visserligen inte hans övertygelse om att alla göteborgare har kromosomfel men jag ska ändå akta mig. För säkerhetsskull.

Ett av Sebas gamla alster som jag gillar hårt kan du läsa här