Bajsinlägget

Jag har så svårt att hålla en spontan och avslappnad inställning till bajs och fisar men fascineras ändå detta till trots oerhört av ämnet.
Jag kan prata generellt om detta och förhör gärna vänner (i tron att de ska chockas men aldrig att det sker) med en förfrågan out of the blue om de bajsat idag. Mindre moget, jag vet, men det är nån jargong bara.
På riktigt är det läskigt.

Jag upprörs av bajsränder i toan och av folk som bajsar på krogen.
Jag upprörs av andras och mina"floaters" (när det inte är riktigt nerspolat) men kan leva med att Ks bajs inte är nerspolat. Jag kan leva med att folk fiser loss hysteriskt i min närvaro och jag kan garva mig blå åt detta men att jag skulle...nänä...ICKE!

Bajstrauman:

Att vakna i uppstarten av relationen med min gamla sambo av att JAG fiser...näe...inte fiser...brakar loss. En grym bakisfis- lång och dundrande och durrande och eeeevig-ILLA.
Skämdes typ "i sömnen" eftersom jag vaknade av den (och hans grannar också gissar jag) men var glad att det va mitt i natten och att han antagligen sov medvetslöst packad bredvid...
Så var icke fallet.
Tack Gud som inte finns uppenbarligen-idiot!
Nejnej. Lampan tänd och gorgeous strul soon to be boyfriend ligger bredvid och läser en tidning. Jag fortsatte "sova". Eller låtsades förstås.
Och tänkte att det var sista gången jag såg honom.
Fin start ett par helger tänkte jag men sen skulle det spricka pga detta!!
Jag ville kväva mig själv till döds med kudden.
(Fuck Carrie i Sex and the City när hon släpper en liten prrrrutt bredvid Mr Big, va va det? INGENTING! Den var ju för fan söt!)
Well 3,5 år fick vi. En fis som inte dödade helt enkelt.
Vi pratade om incidenten typ 6 månader in i relationen och han sa:

Jag ville inte säga nåt eftersom det är så jobbigt för dig med de här bitarna men idag vill jag mucka.

Vi skreksskrattade (läs jag skämsskrattade) i en timma åt detta tror ja. Han hade väl behov av övertag kanske, ja vet inte. (Jag skäms fortfarande 8 år senare fast vi är over and out)

Led alla helvetes kval på tåget då vi var stuck mitt i Ryssland (på väg till Mongoliet) i typ 5 dar då vi åkte Transibiriska järnvägen, jag, gammalt ex och exets bästa kompis.
Alla hade mer eller mindre toalettfobi men de två kunde ju ändå prata om det. Jag blev generad och bytte ämne. Efter tredje natten kapitulerade H, som dessutom led av tandvärk mitt ute på tajgan och söp bort sin tandvärk varje kväll =bakismage. Jag vägrade berusa mig och åt som en fågel för att slippa en pockande tarm.
En morgon vaknade vi och H var sprudlande lycklig och gick med fjäderlätt gång.
Han hade bajsat.
Jag hade svettningar och magknip och låg mest i kupén med en bok. Kväljande med dödslängtan.

-Vickie du måste gå på toa! sa H
-Nej, sa ja. Toaletter i plåt utan ring och ett hål ner på rälsen. Jag vägrar. Kranar med vatten ibland och bristande hygien överallt. NEJ säger jag!
-Du är förstoppad människa GÅ, sa H, Jag var på toa i natt. Du fixar det-lovar!
(Han hade haft de icke goa svettningarna dagen innan)
-Ja kan inte, kved jag.
(Min pojkvän läste lugnt vidare i sin bok utan engagemang i döende flickvän, han som inte läst en bok sen nian. Hans honnörsord var för övrigt alltid "kör på tills filmen går av" så han kanske bara hade avskärmat sig, vad vet jag)

-Vickie! Lyssna nu! (H sätter upp en allvarlig min) I vagnen bredvid matvagnen finns en toalett med blå plastring, jag hittade den i natt. Den är helt okej den toan, KÖR!
-Men vi får ju inte använda toan i "finvagnen" Tänk om de kastar av mig (Ja men ni vet, Ryssland, Mongoliet...inga trevliga ställen...Vi åkte ju tattarkupé utan sidengardin men hade istället plåttoalett och tillhörande mongolkvinnor som sov på insmugglade mjölsäckar mellan vagnarna som blängde elakt då man skulle gå igenom)
-Gå! NU!
Jag vågade. Och blev lycklig. Fast min pojkvän tyckte att vi var töntar som inte höll ut till Mongoliet. Ibland måste man kapitulera. Inte han. Men vanliga dödliga!

När (samma) pojkvän har utfört morgonbestyr och jag står i hallen i vår lägenhet och kväljer så tårarna sprutar- då snackar vi trauma.
-Men va äre me dig? Troru det luktar bra när du skiter eller? *Skrattar ondskefullt*
-HULKHULK *Öppnar alla fönster och gråter av kräkreflex*
Jag är lite känslig på morgonen...

En vän delgav häromdagen att han och hans polare varit på bolaget och polaren hade en rasdag.
"Nä så han fes väl loss på Bolaget typ"
Jag: VAAAAAAAAAAAA??! Gjorde han?? Det kan man inte!
Han: Eh..jo tydligen
Jag: Men så kan ni väl inte göra??!!
Han: Vaddå NI, det var ju han!
Jag: I chock!
Han: Sluta spela nå djävla saint, jag har hört dig fisa
Jag: Tss..aldrig
Han: Nähä då knakar väl din soffa då...
Jag: DET ÄR INTE SANT
Han: Nä kanske inte...vi släpper det

Idag kom ett mess från terapivännen:

-Jag har bajsat
Jag svarade:
-Jag har bajsat två ggr idag (visst är jag modig som berättar)
Svar:
-Braaa där! Du är redo. Jag styr hus, du styr volvo.

Guud, det va det som var anledningen till min singelstatus. Trodde att det var dåliga matchningar eller att jag var svår att leva med. I´m cured. Nu kan ja deala med allt.

Bravo dig som läste till slutet! Förväntar mig inga ovationer för detta inlägg. Lovar!