Blyger

Bild: Google

Min approach är alltsomoftast rätt kaxig och jag brukar inte tappa talförmågan sådär värstans ofta men ibland händer det. I de här situationerna kan jag förvånas över hur 14 jag blir. Typ stamma, dregla och titta i golvet. Gillar´t inte så värst. Ger inget vidare toppenintryck. Det är inte riktigt vad man vill förmedla ju...

"Hej jag är retarded och kan inte föra ett normalt samtal för min tunga vrickar hela tiden och så rodnar ja vilket händer typ aldrig utom nu dårå annars är jag rätt säker och trygg i mig själv".

Folk som ruckar på min värld stressar mig!

*skaffar äcklig ovana som nagelbitning*

Ett sådant scenario inträffade för en tid sedan och det är lite tungt för min självkänsla.

Om ja försöker framställa mig själv som kaxig och självsäker (vilket inte är ett spel för gallerierna på nåt sätt utan faktiskt den jag verkligen är, oftast) blir det ju rätt konstigt när marken rätt vare är gungar till lite om så bara för en stund och jag tappar fattningen.

Stämmer ju inte.

HÄR TAPPAS SÄLLAN ELLER ALDRIG FATTNING; BEGRIPS!

*Övertygar jättemycket*

"Håll alltid fasad" är honnörsord i min värld.

"Riv inte mina murar för då djävlar får du spö-är ja otydlig?" ska jag trycka upp på visitkort.

Gud, jag är nog egentligen för frän för att ens existera..

Asch, det kanske inte ens märktes...

Mvh Leg Overanalyzing Skitfrän girlie