onsdag 11 mars 2009

Om en trudelutt

Vad roligt det är med musik hörrni.
Och vilka minnesbilder som sitter ihop med vissa låtar! Galet!

Under min svåra sjukdomstid nu (Vaddå överdriva? Jag??!! *host, harkel -nä mera harschkel ska det väl vara- jag är fräsch och singel*) har jag börjat "Spotifajja"och går nu igenom mina gamla fina härliga CD-skivor via Spotify. Turen kom idag till Keane. Här fanns låten Everybody´s changing, den låt som var anledningen till att jag en gång för länge sedan köpte skivan.

Hur kan det vara möjligt att man bara genom att lyssna genast reser tillbaka i tiden och hamnar på den plats där låten satte ett djupt avtryck?

Dålig relation. Jag och han på väg i en bil. På fucking släktmiddag tror jag till och med- lyckat. Brännande ögon. Orokänslan i magen, den där som bränner.
Väldigt lågt i tak-känslan, tryckande, sådär så det blir svårt att andas.

Jag minns kylan mellan oss, den begynnande likstelheten. En undran cirkulerade i min skalle om vi någonsin skulle kunna mötas igen men jag har idag ingen aning om vad bråket handlade om. Vi kommunicerade verkligen som arslen vi två.
Jag grät då radion spelade Everbody´s changing och han vräkte ur sig nåt spydigt om att det iallafall var intressant att se att jag hade självinsikt då jag gjort ett tappert försök att mötas på halva vägen. Idiot- killen med total avsaknad av självinsikt personifierad men duktig på att döma andra kanske bara skulle hålla käften. *Surnar till ett par hundra år senare- for real?*

Vilka tider. Jag har lärt mig att aldrig mer stanna i något destruktivt. Det är man faktiskt skyldig sig själv. Hursomhelst. Jag gillar konstigt nog låten ändå trots trista minnen. Det är väl nån självplågarådra i mig kanske...Eller så gillar jag att texten handlar om en av de största sanningarna:

Allt står i förändring och vi förändras (eller utvecklas om man så vill)

Utan några värderingar i det som sjungs får vi veta att något har förändrats och det känns inte bra. As simple as that.

Kurr i magen och dask med linjal på mina fingrar. Har fortfarande inte författat mitt brev. Dåligt! Prio 1 efter lunch naturligtvis. Först brev och sedan dammsuga.

4 kommentarer:

  1. destruktiva förhållanden ska man lämna snabbt! det går så snabbt att bli förvriden! kram

    SvaraRadera
  2. Ja men herregud, kan du fatta hur ja höll på? Och det där var väl under vår storhetstid, den psykologiska eran tror ja..eller? Hehe. No more scheisse!

    SvaraRadera
  3. Finns rätt bra musik från den tiden vi hängde i samma gäg också...;)

    SvaraRadera
  4. Menade GÄNG förstås, men det fattade du säkert.
    Kram ;)

    SvaraRadera