Sköööönt

Goafton menchen.

Vaknade till vid 22.30 tiden efter att ha sövt liten. Jag fann det tydligen ytterst lämpligt att ta en liten powernap på ca 2 timmar.

När jag och liten kom till träningen idag möttes vi av beskedet att det var fullt på mitt pass.
Liten tjatar hål i huvudet om att hon vill gå in i lekrummet och det älskade bollhavet och jag förstår att jag kommer åka på en timme i gymmet istället för i den älskade salen där det händer. För hennes skull.
Jag gestikulerar en "jag skjuter mig helt sonika" genom glasfönstret mot A (träningskompis) som uppenbarligen masat sig iväg i tid och fått biljett. Hon kommer ut till mig och jag får berätta om tragedin.
L (annan träningskompis) kommer skuttandes nerför trappan i lagom tid för att höra min tragiska berättelse om att ja inte tränat på månader och hur jag sett fram emot det och blabla- stackars mig...

L: Men gud! Ta min biljett!
Jag: Eeeh? VA?
L: Du har ju inte kört på evigheter ju
Jag: Menmen...
L: Ta den du men du får lova att köra som faan- inge mesande
Jag: Mesar aldrig på combat...eh...ska ja hångla upp dig till tack eller går det bra ändå?
L: Det går bra ändå, ses, hejhej

Jag skickar en tacksamhetstanke till L igen såhär ett par timmar senare med fullständigt massakerad kroppshydda.

Ont i
Armbågar (!!)
Benhinnor
Biceps, triceps och axlar
Äppelstjärten och mina burning loins
Mage och lovehandles samt
Vader
Det gör så djäääävla ont att hosta, nysa och att bara gå...och jag älskar det. Jag är träningsvärkoholic- it´s a word *ser förnärmad ut*

När vi kom hem var det full snurr här med kvällsbestyr så jag hann duscha men inte käka då min dotter var tokövertänd och behövde komma i säng.
När jag vaknade fann jag det motiverat att trycka en balanserad, vettig och GI-inspirerad kost i form av choklad, smörgås och banan...det va den träningen det...

Godnatt vad det lider.